Det enda jag kan säga är välj med hjärtat och magkänslan, vad känns rätt? Kolla på många hästar och framförallt vad är dina mål? SM eller "bara" ha en bästa kompis? Försök att inte ruta in dig på färg osv och kolla på hästens exteriör istället. Hur är den i huvudet? Du vill ju ha en bra häst helst utan problem, för problem brukar man kunna stöta på ändå!

Det är mina bästa råd som jag kan komma på just nu på rak arm!

Sen får man se det som så att hästen som kanske inte hade så fancy benlyft kan mycket väl med rätt ridning komma dit, jag köpte en familjehäst som släpade benen efter sig UTAN tölt, idag är han töltmoppe utan dess like, slår sig själv i hakan gör han också när han tar i som mest! Inköpt som tvårig hingst.

Slänger med en bild på min "familjehäst utan tölt"

Det är alltid kul att ha en häst som man kan utvecklas tillsammans med! :) Du kommer KÄNNA när du har hittat rätt häst.. ta inte första bästa häst du provrider utan provrid gärna både 2 och 3 gånger innan du bestämmer dig.. Och ställ mycket frågor om allt.. :)

#1 Jag vill ha en häst att ha kul med, utvecklas med. Jag är inte tävlingsintresserad, mer än att kanske testa för skojs skull.

Färg är absolut inte högt i prio, exteriören är jag lite mer kräsen med. Fast jag behöver ju inte ha någon top notch, bara att proportioner och benställning och sådär inte är helt galna.

Vad jag vet att jag vill ha är åtminstone en häst som har lätt för (eller som visar mycket) tölt. Även om det är imponerande med din häst och det finns pärlor bland grisepassarna bara man jobbar med dom. :)

Svenskfödd eller import spelar mindre roll, så länge den svenska haft en bra uppväxt med andra hästar och sådär. Jag är ingen sådan som sitter och gräver i stamtavlor i det oändliga, men jag är ändå intresserad av vad som finns där, hur statistik för syskon osv ser ut. Jag köper nog hellre en unghäst efter bra föräldrar och som har syskon som visat bra gång och temperament, än att köpa en där jag inte vet något om släktingarna. Men det är jag det :)

#2 Absolut, men det förutsätter ju att det är en ridhäst jag letar efter. Hur vet jag om jag vill ha en redan inriden eller en som inte ens haft sadel på sig än? Mnåååh! Hade jag haft pengarna hade jag utan tvekan köpt en av varje :)

#4 Sånt är så svårt.. Jag växlar också mellan färdigutbildad eller köpa en åring.. Du får sätta dig ner och verkligen tänka igenom vad du vill med din ridning.. Vill jag bara kunna hoppa upp och rida med en gång eller vill jag vara med och utveckla min egen häst?? Jag kan ju säga att som ägare till ett 29årigt halvblod som jag fick när han var 20år så lutar jag mest åt att köpa en att utbilda själv när det blir dags för det! :) Så svårt.. Titta på många hästar, både utbildade och åringar och gå efter hjärtat! :)

#5 Ja jag försöker fundera, men det bara snurrar :P

Å ena sidan vore det jätteskönt att kunna hoppa upp och rida direkt, men det känner jag dels för att jag har en väldig abstinens efter att ha haft extremt lite hästkontakt senaste två-tre åren, och nu har jag nyss varit iväg på en tredagarstur och vill såklart rida meeeer :)

Samtidigt tänker jag att om jag köper en unghäst kommer inköpet bli billigare och jag kommer då ha råd med att ta ridlektioner och får det där akuta ridsuget stillat på det sättet.

Det kommer hur som helst dröja ett litet tag till innan jag börjar leta på allvar. Jag har bestämt att jag ska ta körkort först. Ska gå och fixa synintyg nästa vecka och sedan ta en intensivkurs så snart som möjligt. Jag har dragit ut på det alldeles för länge och det känns som en bra morot att få det fixat nu - att det kanske blir en egen häst sedan :D

Ååh vad kul! :) Ska också börja med körkortet när som nu! :) Men lycka till i ditt hästletande sen och hoppas du verkligen hittar den där guldklimpen som man inte kan låta bli att älska! :)

Svårt att ge fler tips än vad som redan har skrivits, själv har jag aldrig "letat häst". Mina första två föddes på gården och jag red in dom (med hjälp av mamma för jag var liten då) och Raudur provred jag bara spontant på en gård där vi hade lämnat en häst på träning, föll pladask och hade bara testat deras andra häst innan. Jag tycker att om du bestämmer dig för att köpa en unghäst så ska du kolla mycket på syskonen, främst på moderns sida eftersom att det är hon som uppfostrar fölet och mycket av psyket kommer därifrån. Jag skulle också kolla mycket på mammans gångarter för jag känner att det är ännu viktigare vid köp av unghäst som man egentligen inte vet hur den blir som riden. Så bra grund som möjligt säger jag ;) Du skulle ju kunna köpa en ung, precis inriden också, då får du ju vara med och utveckla hästen men samtidigt vet du mer om hur den rör sig och hur arbetsvillig den är osv :) Har du bestämt dig för en inriden men inte vet vilken typ så tycker jag att du helt enkelt ska prova en massa olika med olika psyken och gångarter, du kanske faller för någon som inte alls var som du tänkte dig ;) Det är de tipsen jag kan komma på just nu :)

#8 Jag håller absolut med dig om bra grund! Jag tycker stoets del är underskattat och många borde vara mer kräsna när man väljer ston för avel. Det har jag nog fått från kattuppfödningen, att "söt och fin" inte är tillräckligt för att en katt ska komma i avel, utan den måste ha något som jag anser kan bidra till rasens positiva utveckling. :)

Ja en nyinriden häst har jag faktiskt funderat mycket på, eller en som är i åldern att det åtminstone är dags att börja. Så att jag får vara med mycket i starten utan att behöva vänta ett eller flera år. Det kan nog vara ganska lagom faktiskt. Tål att tänkas mer på..

Tack allihop för alla tips 

Jag har en femåring till salu strax söder om Stockholm. Inriden och grundad, men behöver vidareutbildning… Gulbrunt sto! 

#10 Men Maja, det där var inte snällt, jag sa ju att jag ska ta körkort innan jag börjar leta häst! ;D

Gulbrunt ungsto… *drömmer*

Haha, det var ju jättesnällt tycker jag!  Snabba på med körkortet, så kan du köpa henne sedan!

Jag jobbar på det ;)

Men nu blev jag faktiskt lite nyfiken. Vad har hon för stam? :)

Du har PM! :)

jag tycker nog det bästa alternativet är att köpa en häst som är ung med riktigt bra stam, stammen säger ofta en del om vad för kapacitet hästen kan tänkas få.

Men den ska vara inriden och ha lätt för gångarterna samt bra vilja, en häst som redan är utbildad är oftast väldigt dyr om den är bra och är den mindre bra har du begränsningar ifall du skulle öka dina ambitioner så småningom.

Den hästen jag skaffade senast är 5, inte mycket utbildad men man kände ändå kapaciteten i gångarterna och att han har bra vilja och så har han bra stam så han bör bli bra :)

Du säger själv att du vill ha en häst NU, att du senare kommer vilja plugga, kommer vilja skaffa barn osv. Då känns ju en färdig inriden häst som ett bra alternativ. Köper du en unghäst kommer det ju dröja flera år innan du får riktig glädje av den och kan börja träna ordentligt (räkna med att hästen ska vara 6 år innan det). Och lagom tills dess kanske det kommer in plugg och barn i bilden, och så har du inte tid till att utnyttja hästen ordentligt när du väl kan?

Visst, en unghäst är billigare i inköp, men den är lika dyr i drift, och då betalar du för en häst som kommer behöva mer vila än underhållning. Du ska dessutom eventuellt betala både inridning och kanske träning, beroende på hur hästen är och vad du kan. Så i slutändan blir det inte så billigt ändå. Och om du sen skulle behöva sälja hästen om några år, nog vore det väl roligare om du fått chansen att verkligen rida och träna och utnyttja hästen istället för att mest betalat en massa för en unghäst som du aldrig egentligen fått rida ordentligt?

Det är såklart du som väljer, men det är mina tankar och åsikter utifrån det du skrivit. Jag har själv nyss sålt min tvååring för att skaffa ridhäst (fick avliva min ridhäst förra året), då jag kände just så; att jag vill ha en häst att rida och träna NU. Inte om fyra år. Om fyra år är jag 27, och då har jag ju ingen aning om vad jag gör, jag kanske inte alls har samma tid för ridningen då, eller de möjligheter till träning jag har nu. Och då är det ju trist att ha "slösat" de åren med möjligheter på en unghäst. Även om jag, precis som du, helst skulle vilja ha både och.  Men ekonomin håller inte riktigt med…

#15 Ja det ligger definitivt något i att stammen bör vara bra, men jag vill inte snöa in för mycket på vad hästarna i stammen har presterat utan hellre i så fall på vad avkommorna de gett presterat. Världens bästa tävlingshäst är ju inte detsamma som världens bästa avelshäst :) Så jag ser hellre att släkten är jämnbra men "okänd" på tävlingsbanan, än att det finns ett fåtal hästar i världsklass och den stora massan är "mjäh".

Jag är inte avelsintresserad heller, så att undvika matadorerna och sådär är inte lika relevant heller som det kan vara annars för att man vill bredda avelsbasen osv. Jag vill bara ha en trevlig fritidshäst.

För mig som inte är jätteinsatt så kan det dessutom vara svårt att se annat än tävlingsresultat när jag kollar stam. Jag har mycket hellre en häst med bra huvud än med bra steg, och det är lite svårt att veta om man inte har "kontakter" eller vad man ska säga, tycker jag :)

#16 Ja, jag är inne mer och mer på den linjen också, att hästen åtminstone ska vara redo att bli inriden. Jag känner inga direkta krav på att jag ska ha en häst att jobba med, alltså jobba som man gör med en häst som hunnit bli lite mer utbildad och fått bygga styrka, men jag vill nog åtminstone ha en häst jag får sitta på.

Damn right är det jag som väljer ;D Haha, nä men jag uppskattar alla tankar och åsikter ni delar med er av. Det får mig att tänka lite mer realistiskt istället för att låta drömmarna fara iväg, och det är ju precis det jag vill :)

Tävling och avel hänger ihop, bra tävlingshästar är ofta också bra avelshästar och bra avelshästar är ofta bra tävlingshästar, det är inte svart eller vitt där tävling är en grej och avel en annan. Om man tittar på de fina hingstarna har de oftast presterat i topp både i tävling på bedömning och gett fina avkommor i sin tur.

När jag kollar stammen kollar jag både på avelsbedömningar och på tävling och värderar meriterna samma, många bra tävlingshästar i stammen är lika värdefullt som många högt bedömda det är bra gångarter som krävs oavsett om det är avelsbedömning eller tävling.

En bra stam hänger oftast ihop med bra gångarter, hästar som avlats på prestation i flera generationer har oftast  lättare för sig än tex en slakthäst som bara avlats på att bli mat.

Även om man ska bara rida i skogen så vill man väl ha en häst som är trevlig eller hur? och om man skaffar sig en med fin stam så är chanserna större att det blir en trevlig ridhäst.

Jag hade en spekulant som provred en av våra hästar, den var efter en elit hingst och hade även bra stam på mammans sida, väldigt bra tölt som bara flöt på i bra tempo, ryttaren sa efter ritten jag känner mig lurad här har jag tragglat runt i flera år på en häst som knappt vill tölta och så finns det hästar som är såhär. Hästen hon hade redan som skulle säljas hade ingen vidare stam.

Jag har ridit många hästar, mamma har fött upp islandshästar i 20 år, jag har ridit in och utbildat många både med bra och mindre bra stam, provridit en massa inför köp mm och min erfarenhet är att de som är avlade på gångarter i flera generationer och har riktigt fin stam är också de som är de trevligaste ridhästarna för de har lätt för sig.

Varför kämpa järnet med en häst med svårt för sig när det finns hästar där man får så mycket gratis, även om man inte ska tävla så vill man ju ha en häst som är rolig att rida som har lätt för sig är pigg och framåt och naturligt har rena gångarter.

De bästa hästarna jag har ridit är också de som har haft bäst stam :) Min nya hästs föräldrar har inte så många avkommor än, min häst är den äldsta i sverige, men de har själva presterat väldigt bra och deras släktingar har också presterat bra alla är 1.a klass med väldigt bra för tölt. Hästen själv har en grym tölt är det tölt så är det tölt inget snack om saken och otroligt fort kan det gå och även om jag inte hade tävlingsambitioner så hade jag valt den hästen för det är en grym känsla att sitta på en villig häst med riktigt bra tölt :)

Alltså jag är inte säker på om du missförstod mitt inlägg eller om vi menar samma sak men uttrycker oss olika eller nåt…

Ja, jag vill ha en fin stam, men "fin stam" innebär inte för mig vilka poäng hästarna fått på tävling. "Fin stam" innebär för mig en kombo av prestation, temperament (framförallt utanför tävlingsbanan) och även bra exteriört. Jag pysslar själv med avel, fast på katter, och vet att de snyggaste katterna är inte nödvändigtvis de som får de snyggaste avkommorna. Även om högpoängare har högre chans att få högpoängsavkommor än en lågpoängare har så är det individuellt vad djuren lämnar efter sig. Består stammen av jämnsnygga djur i flera led är chansen för avkomma med samma typ större än om bara enstaka djur i stammen är bra och resten är halvbra. Jämnhet alltså. Det är det jag menar med att jag hellre ser en stam på jämna "åttapoängare" än en stam på några "tior" och resten under medel. Och det gäller inte bara utseendet, utan prestation och temperament också.

Ett klassiskt exempel som jag tycker man ser var och varannan häst är att pappan till en häst är toppen, en riktig "tiopoängare", och så är även morfadern. Men mamman sedan är inte alls lämpad för tävling. Då spelar det ju mindre roll att morfadern var bra, för uppenbarligen gav den hingsten inga jämnbra avkommor, så varför skulle det stoet göra det? Förstår du hur jag tänker? :) Jag vill hellre ha en jämn stam än en med några topphästar som sticker ut.

Sedan skrev jag också att fin stam för mig även innebär trevligt temperament. Jag red ett sto när jag gick på Dille som visserligen var ganska trevlig att rida, men som var en bitch i hanteringen. Jag minns att jag hängde på Bukefalos då och så kom det upp en tråd om det här stoets pappa, och det var flera där i som kunde vittna om samma sak - avkommorna var inte alltid roliga i temperamentet. Då spelar det för mig ingen roll hur bra en häst presterar på tävlingsbanan, jag vill inte ha dåligt temperament i avel. Det är det jag menar med att tävlingshästar inte nödvändigtvis är detsamma som bra avelshästar.

Det man kan titta på om man vill ha en bra stam som levererar bra avkommor är ju om hästen har bra blup :) för där räknas ju även syskonens resultat in :)

Fast iofs så kan ju blupen också vara missvisande för det kan ju hända att en släkting inte fick en rättvis bedömning eller att det helt enkelt inte är så många bedömda hästar i släkten.. :/

blupen kan tyvärr komma och gå lite så man ska kolla lite mer på släktingarnas bedömningar och hur många bedömda avkommor och vad de fått för bedömning, jag hade ett sto med 117 i bliup som 4 åring, hon visades alldeles för tidigt och alldeles för otränad av en ung tjej som inte ens har tävlat vad jag vet. Fick en katastrof bedömning och blupen sjönk 10 hack och påverkade både mamman, pappan och syskonens blup,  så blupen är rätt nyckfull

Min ena häst Valtyrs pappa bor i tyskland, har lämnat massor av fina avkommor där och är elit premierad där, men han har inte så speciellt hög blup eftersom tyska bedömningar av någon anledning inte räknas in.

Sen är det ju så att ston ofta inte kommer till bedömning, det betyder inte att det är ett sämre sto för det. Valtyrs mamma hade 120 i blup när hon kom till sverige, men råkade hamna hos någon som inte brydde sig alls om att satsa på henne så nu är hon ridskolehäst. Jag har försökt få dom att gå med på att jag lånar henne och bedömmer henne men jag får inte för det är den bästa ridskolehästen de har :P

Jag kollar på blupen det gör jag, men den är inte allt och bedömningar går före jag köper hellre en häst efter två första klass föräldrar med 105 i blup än en med två obedömda med 118 i blup där de parat två bluphästar.

Mjo, det var just därför som jag skrev ännu ett inlägg om att det kan vara missvisande. Men jag köper hellre en häst med två förstaklassföräldrar med hög blup än en med förstaklassföräldrar med låg blup ;) för har hästen hög blup så kan man vara säker på att det är hög standard på stamen :) (kan man säga "standard"? Låter som om man pratar om ett hotell, Haha!). Men men, det viktigaste är nog att hästen det handlar om passar dig ;) och vill du ha en häst att rida nu så håller jag med Alex, en unghäst tar mycket tid att rida in och det tar tid innan man verkligen kan börja utveckla gångarterna och framförallt sig själv. Dessutom så behöver en unghäst mycket mer viloperioder så det blir inte så mycket ordentlig ridning. Jag håller på och rider in min ena häst nu och jag är glad att jag har min tävlingshäst också, för med honom måste jag verkligen jobba. Hektor (unghästen) är mest att lära ut och ha roligt med just nu och han är inte så krävande :)

Jag gillar tanken med blup, men det är som ni sagt inte helt rättvist i praktiken. :)

#24 Ja stammen är väldigt sekundär när man hittar en häst man trivs med. :)

Fast jag skrev ju också att jag inte nödvändigtvis är intresserad av att jobba med en färdig ridhäst, bara att jag vill kunna sitta på hästen. Vilodagar och viloperioder är inget som avskräcker mig faktiskt. Däremot har jag nog helt valt bort alternativet med en unghäst som har ett år eller mer kvar till inridning. Det känns som för lång tid att vänta.

Nehepp, nu verkar drömmen som kändes så realistisk ha blivit krossad ändå. Sambon som först verkade så stöttande var visst inte alls så positiv som jag trodde. Får se hur det slutar..

#26 Vad tråkigt :/ Men han kanske ändrar sig igen? :) Du får säga till honom hur gärna du vill detta och att ekonomin inte är något problem.. Det brukar oftast vara det ekonomiska som gör att dom ändrar sig, så var det för min iallafall! :P

#27 Kanske såsmåningom. Det är inte bara det ekonomiska, utan att man binder upp sig mer med häst och sådär. Jag har sagt att vi nog knappast kommer vara mer bundna med en häst än vi redan är med våra två innekatter, särskilt inte med tanke på att jag vill ha hästen på lösdrift och det därför inte blir samma sak med att behöva åka dit och släppa in, ut, fodra osv.

Han oroar sig dessutom väldigt mycket för hur det skulle bli om ekonomin en dag skulle ändra sig, som om jag börjar plugga t.ex.

Men men.. han behöver kanske mest lite tid att smälta det. Han tycker jag kan bli medryttare istället, det har jag ju varit förr. Och jo visst, det kan jag väl, men det är fortfarande inte samma sak som att faktiskt ha en egen häst, som ju är det jag drömmer om.