Att vara funktionsnedsatt och hantera hästar
Jag har ridit och hållit på med hästar till och från i flera år, men där finns något som gör det svårt. Jag har två neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som bland annat innebär att jag har svårt att veta HUR jag ska göra saker och ting, att jag har nedsatt reaktionsförmåga (vilket vid upprepade tillfällen har lett till att båda jag själv, hästar och andra har hamnat i omedelbar fara), nedsatt muskelstyrka (vilket gör att jag inte klarar av att hantera starka hästar, dra sadelgjorden ordentligt etc) samt motorisk klumpighet. Jag har även en tendens att vara låååååångsam vid hantering, sadling och tränsning etc och jag har inte alltid förmågan att se huruvida jag gjort rätt eller fel, utan behöver ha någon som dubbelkollar.
Jag har en sjuhelvetes viljestyrka och är envis som en åsna, och tack vare detta har jag, genom enveten träning på många sätt och vis, lyckats förbättra mina förmågor på de områden som jag är "svag" inom. Om man jämför med hur det har varit tidigare så har det blivit MYCKET bättre, men nu har jag stått still och trampat ett par år och envisa jag (som inte alltid är särskilt realistisk utan SKA till varje pris) har fått inse att det kanske inte kan bli så mycket bättre nu.
Själva ridningen har alltid fungerat bra och jag har ofta fått beröm på det området, men allt runtomkring funkar inte riktigt. Framför allt är det min svaga reaktionsförmåga och min låga muskeltonus som ställer till det, då det är dessa svagheter som är orsaken till alla de farliga situationer jag varit utsatt för i hästsammanhang. Om jag t.ex. leder en häst från hagen och den hoppar till för att den blir lite rädd för något så har jag inte en chans i världen att hålla den och det har flera gånger hänt att jag själv ramlat och hamnat under hästar som gjort ett hopp. Min ena funktionsnedsättning (Aspergers syndrom) gör också att jag, om någonting inträffar, blir totalt blockerad och på så vis utsätter mig själv och ibland andra för fara eftersom jag inte KAN tänka. Detta oberoende av om det är ett hästsammanhang, men det är ofta där det har hänt.
Nu har jag inte ridit på några år pga flytt etc, men jag vill så gärna börja igen och då även kunna göra allt runt omkring. Därför undrar jag om någon har tips på vad jag skulle kunna göra för att lyckas, eller om ni vet något stall i Sthlms-trakten där jag skulle kunna få hjälp? Ridningen funkar bra som sagt, det är allt runt omkring som är knivigt, och förstås om hästen "gör" någonting eftersom jag inte hinner reagera innan det är för sent…
Ps. Om ni tipsar om stall så jättegärna något med isisar eftersom jag är mest van vid dem :)
Börja om börja om!
Hästar är perfekta psykologer och terapeuter! Jag har själv det mesta psykiska fenomen du kan tänka dig och hästar är healing. Dock slutat sen det gick åt helvete mellan mig och min häst…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag har börjat om flera gånger. Vissa saker har blivit mycket lättare tack vare det, men reaktionsförmågan och min låga muskeltonus är på samma plats som de varit de senaste typ… uhm… 10 åren, men det där sitter ju i hjärnan så det kommer aldrig att kunna bli helt bra. Det har jag ju accepterat, men samtidigt är det ju det som gör att det händer saker och att folk, som ofta låter mig ha hand om deras hästar för att de tycker att jag rider så bra, inte vågar ha mig kvar :( OM hästen blir rädd, eller OM en häst blir lite stark så har jag inte en chans… Jag letar efter ett knep, eller vad man nu ska kalla det, för att komma runt det. Jag är öppen för ALLT! Detta är exceptionellt irriterande eftersom själva ridningen går som en dans så länge det inte - just det - HÄNDER något.
I övrigt håller jag med om att hästar är healing
Det är underbart att lägga näsan mot en doftande hästpäls <3
En trygg haflinger är mitt råd, ingen idiotisk hingst som inte fått någon uppfostran (det var det jag fick tag i), utan en valack, lugn och trygg, där händer inte mycket men de brukar ändå vara pigga och glada:)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Åh, tack för tipset! Jag har aldrig träffat någon haflinger så det vore roligt! Kanske dags att leta efter en sån då 
http://lappdalsislandshastar.se verkar kunna hjälpa funktionsnedsatta (det ligger i Åkersberga norr om Stockholm).
Lycka till :)