Jag red ett sto som var precis så förut. Vi kunde stå i över en timme på ett och samma ställe och bara komma 50 meter från stallet. Rekordet slog vi nog när vi stod vid ett "dike" i 2,5 timme en sen sommarkväll. Hon skulle inte över!

Det gäller att vara konsekvent och verkligen visa att man inte ger sig. Om hästen inte vill gå framåt - backa den (åt det håll du vill)! Vill hästen bara backa - vänd den då med rumpan åt det håll du ska och låt den backa (för då kommer ni åt det hållet du vill ändå). Låt aldrig hästen vinna genom att ge upp och gå hem igen.

Har du försökt med andra ridvägar? Alltid samma sak? Hur är det om du bara promenerar med hästen?

Oj.. det låter som om det är precis samma problem! Hur löste du det med ditt sto? När hon stannade, vad gjorde du då- väntade du bara ut henne och sen gick hon, eller eller blev du arg och skänklade på, eller hoppade av och försökte leda henne åt det hållet du ville? :) Jo, har ridit olika håll och försökt med nya vägar, men det hjälper inte när han väl har bestämt sej för att stanna. Och igår blev han sur när han ville gå åt höger, och vi sa åt honom att gå åt vänster, så då stannade han och vägrade gå. Och det hjälpte inte att hoppa av och leda honom heller. Men annars brukar det funka! Han är annars väldigt följsam på marken, och följer en, går efter i slalom,backar när man säger till,och stannar så fort man själv gör det- även när han går lös eller är fri i hagen! Hur gammal var ditt sto när hon gjorde så?

maja ja det moste jag si  du  er utholdene och  enevis

sjekk at sadel inte klemmer at hästen inte har ont i  munn, rygg, ben eller annat

Mm, det har vi kollat… Men vi tänkte ge honom några vilodagar nu, och sedan börja med att longera honom, och sedan sitta upp barbacka & se hur det går då! :)

#2 - Löste och löste… Hon är fortfarande sådan när hon är på det humöret! ;)

Problemet med henne var att hon hade lärt sig att det var okej att göra så under sin inridning. Hon skickades iväg på foder till en tjej som inte riktigt kunde varken islandshästar eller unghästar. Jag tror att hon var insutten, men inte riden så mycket när tjejen fick henne och när hon kom dit fick hästen i stort sett göra som hon ville. Stannade hästen och ville hem så sa ryttaren "Okej", vände hästen och lät henne traska hem. Ville hästen galoppera så satt ryttaren bara och åkte med och lät hästen själv bestämma vilka gångarter som hon ville ta - och när hon ville ta dem. Hon fick alltså bestämma allt och det är väl inte det mest optimala att göra med ett ungsto efter en rätt så knepig hingst heller… ;)

Jag började rida henne när hon var runt 7 år tror jag (kommer inte ihåg exakt). Idag är hon 13 år. Jag var till och med och tävlade med henne en gång, men det gick ju inte så bra nej, hon växte fast på banan… ;) Det var ingen officiell islandshästtävling dock, utan trail (gick bra), hopp (växte fast, men fick in en tjej framför mig som jag använde som draghjälp) och tregång (strök mig ur tregången - ville inte pressa henne mer).

Problemet med denna dam är att om hon har bestämt sig så har hon. Du kunde skulle i princip kunna ställa dig bakom henne med en stor lastbil och tuta, samtidigt som du petar på med pisken och skänklar - hon tog inte ett enda steg ändå. Ville hon inte så ville hon inte. Så fort man red tillsammans med någon annan så var det okej. Då gick hon med snällt, men när man red ensam var det problem.

Jag började med att nöja mig med "Bara hon går förbi granen där borta", stannade, berömde massor, fick henne glad och förstå att "Oh, wow, om jag gör så här säger hon att jag är superduktig!" (kanske till och med kunde berömma med en bit morot), sedan blev det "Förbi granen och den röda stugan!".

Små steg - ibland sittandes på henne (med sadel eller barbacka), ibland ledandes (i grimma). Även om det bara var så att hon gick en meter med mig på ryggen så kunde jag nöja mig med det (eftersom det var jag som hade sagt åt henne att gå och det var hon som gjorde som jag sa). Det är dock viktigt att om du hoppar av så måste du se till så att hästen går dit du ska. Absolut inte hoppa av - prova - inse att det inte fungerar och ge upp. Då har hästen vunnit två saker - du hoppar av och du ger upp.

Växte hon fast totalt så körde jag ofta på den där "backa-taktiken". Vänd hästen med rumpan åt det hållet som jag vill åt. Backa några steg. Vänd hästen med huvudet åt det håll du ska. Prova att skritta framåt. Går det bra - beröm massor! Växer hästen fortfarande fast - vänd igen och backa några meter till.

Jag skulle träna i små bitar, precis som jag skrev om tidigare. Om hästen inte vill gå så kommer både du som ryttare och hästen att bli på dåligt humör om ni ska fortsätta att envisas så hela turen. Ta istället kortare delar. Börja med att sätta som mål "Innan veckan är slut ska vi kunna skritta fram och tillbaka till den röda ladan utan problem" (även om det bara är 50 meter). Men att kunna skritta utan att stanna dit är ju bra! Då slipper ni bråka under ridturen och bli osams.

#3 - Man lär sig! ;)

Vårt gotlandsruss som vi hade gjorde precis så och han var en sådan häst som gärna testade och ville visa vem det va som bestämde. Det gäller nog bara att visa tydligt att du bestämmer och få hästaen att respektera dig 

ja man nok bare väre bestemt ja:) inte lett när stoa gjör så  der men så  er det

jag håpar at  ner min ser at det inte nytter så holder hon opp  med det etter värt og fattar at ner vi  rider rider vi bra hon er snell och lasta och  så  da

Min häst kan få för sig sånna där saker ibland, han vill inte gå från stallet själv och försöker bara vänta. Brukar mest bara vänta ut honom, men när man rider längst stora vägen känns det lite läskigt om han försöker vända när det kommer lastbilar och annat. Då brukar jag hoppa av och gå med honom.

När han gjorde så här i flera veckor i vintras och jag inte kunde rida ut med någon annan så höll jag mig i paddocken och red bara i skritt och gjorde massa olika övningar så att han verkligen fick fokusera. Efter några veckor gick det helt plötsligt bra att rida ut själva igen. Så om ni har någon paddock eller ja, "ridbana" i närheten av stalllet, rid där och träna på eran kommunikation i några veckor, och varva med lite roliga saker.

Är detta typiskt för islänningar? Vissa ponnyer och lågrangade hästar kan oxå uppvisa ett sådant beteende, när det gäller "vanliga" hästar har jag märkt att de som är "följare" gärna är så, de har så dåligt självförtroende och litar inte på sin ryttare att de anser att det är bäst att stanna hemma s a s. När jag har jobbat med unghästar (connemara, halvblod, arab) har jag fått träna mycket kontaktövningar med den typen av häst, tränat deras självförtroende, följsamhet och balans.

Istället för att ta en ridtur har det varit en långpromenad, jag sadlar och tränsar hästen sen går jag med den den turen jag skulle ha ridit, försöker inte hoppa upp eller så utan går, gör så i varje dag i ca 1 till 2 veckor. Efter det har hästen visat själv att nu är det ok att ha mig på sin rygg har jag hoppat upp och ridit, oftast under promenaden har det blivit så. Har fungerat både på arab och connemara.

Jag tror det kan bero på att Islandshästar växer upp i flock, de är vana vid att ha en ledarhäst med sig och sina kompisar. "Vanliga" hästar växer ju en del också upp i flock så klart men det är inte lika vanligt och inte så stora som islänningarnas. Sedan när islänningarna blir vuxna och inridna går ju många på turridning eller med andra hästar och blir nog inte utsatte för "ensamheten"  lika mycket kan man säga. Detta är bara min teori :)

jag vet inte om det er typisk islandshästar sen jag har ridet masse annet och  de har visa at noen häster samma vilken ras kan väre så  der jag har en is på  6 år han var 6 år nu i  mai och  han kan man sadla och  ride i skogen selv han bryr seg inte om noe biler store trailere eller annat jätte stödig och  en veldig  snell häst så  har jag en annan som er 7 år nu och han er samma han går mitt sto som nu  er 8 vill ha noen med seg hon går men provar flere gangar och snu och  gå  hem hon kan stanna backa och inte vill gå men jag sitter och  ventar henne ut så  da fattar hon at hon moste gå mine 2 valacker er vokst opp 1 i  danmark och  den yngste i  Sverige stoet kommer fra Island konstig det der sen alle mine hästar er så  at de kan stå  selv i  haven eller stallet och  så  kan stoet men opp i  skogen nei da vill hon ha noen med det er det samma om det er en häst eller noen som syklar med:)

#12 Så är min häst också, som stoet, ibland vill han inte bara gå och det brukar oftast vara i perioder på typ en månad. Men har jag tex mamma med som går först så går det jättebra.

når mitt sto er i brunst kan man bruke 1 time på  och  ride henne  men er hon normal så  tar det 30 min var på  trening med henne och  der vard et en higst hon var verre enn higsten sen hon skulle bort och  bedekke seg:) vegra och gå och  ville backa mot der higsten sto:( man kan bli  forbanna men tålmodighet hjelper:) om vinteren går hon som en gud stannar inte och  ingen dumheter:)

#11, 12 Aha men det förklarar ju rätt mycket, för nu har jag suttit och kollat in annonser på just islänningar och där står det ofta: "Går bra ute både i grupp och ensam"

Har ju själv hållt på med hästar sen jag var barn, både som hobby och som jobb. Fick en gång provrida en gubbes islännig o helt ärligt, jag stod o glodde på denna lille häst o undrade om den kunde bära mig ö h t.. men den lille rackaren sträckte på sig när jag satte mig i sadeln och jag undrade: Hur gör man? Så jag tog tyglarna o tänkte: Framåt! Då började jag till min förvåning glida fram, islänningen tolkade mitt -Framåt! som- Ja då töltar vi! I full fart!

Har haft uppehåll i hästeriet pga nackskada, men när min arbetskollega som har två egna islänningar frågade varför jag inte börjar rida islänning kom jag o tänka på det där med att glida fram..inga stötar där inte.. Kanske passande för en som snart är 40??

#15 Det är många som ridit när de varit unga som vill börja igen och börjar då med islänningar, så det passar säkert dig också :)

ja det tror jag passar deg jag er inte ung lengere;( och  kolla på  de som rider is mange av  dem er inte ung men man moste like lite fart:)

#17 He he jo, det är ju ett problem jag har..jag är fartgalen! Har aldrig haft problem med hästar som sticker för en, jag älskar höga farter. Den glädjen brukar liksom smitta av sig mellan häst o ryttare, iallafall i mitt fall.

Tänkte jag skulle göra ett besök på Västanvindens Islandshästar som ligger i Floda, för att prova på igen. Kanske man kunde bli medryttare på en (privat) islänning i framtiden..? (funderar)

Tack för alla tips och råd!!

Kan meddela att det går mycket bättre nu, han stannar nästan inte alls längre! :) Men…Nu är det ett annat litet promblem; då och då bestämmer han sig bara för att gå åt ett visst håll, ex höger, när vi ska till vänster, och då lyssnar han inte alls utan bara drar på åt 'sitt' håll. Tyglarna blir liksom helt osynliga i hans ögon. han stänger liksom helt av. (oftast för att han vill dra hem, eller äta av gräset, vilket han inte får under ridturerna…)

snälla, hjälp ! :) tips..?!

Här är den lilla busen på bild… Visst är han söt??

Ser dock heelt oskyldig och änglalik ut på den här bilden, hihihi.

#19 Brukar han göra det på ungefär samma ställen? Isåfall kan du prova med att få honom väldigt koncentrerad på dig just på det stället. Böja, serpentiner ja vad som ni får honom att tänka på att jobba och inte gå åt något håll :) Om han inte gör det på samma ställen så kan du ju göra samma sak när du närmar dig ett ställe där han skulle kunna göra det.

det at han gjör så  der er vanlig sitt rett i sadel och  ner du  skall svenga se ditt du  skall en tid för du  svengar och  sett ned ditt sits ben så  han fattar hva du  vill:) men du  moste gi  beskjed med ditt sete inte bare med tyglen:)

#22 Menar du att man styr dem med vikthjälper? Är de känsliga för hur man sitter med bäckenet? Tänkte om man kanske rider in en is på det viset? (nyfiken..) (vore ju kanon i så fall..gammal västernryttare som jag är..)

ja man styrd em inte med tyglen men med setet:)))))))

alle häster er känsliga ser du  hva som hender ner en fluge lander på  dem så  bruk dine sits ben och  styr den med inte alle fattar högre venstre ner man drar i  tyglen:)))))