Det tror jag är väldigt viktigt. Mitt första islandsföl skickade jag i väg  till en unghingstflock för att han skulle få lite jämnåriga att tampas med och lära/lära sig saker av. Hemma fanns då bara hans mamma och en äldre vallack och ingen av dem sade ifrån ordentligt när han bråkade, han blev ganska odräglig. Lägg därtill att här kryllar av turister sommartid och alla dessa ville ju "gulla" med fölungen. Det lilla gulliga fölet lärde sig snabbt att visa tänder och att använda sina små bakhovar för att skrämma alla dessa inkräktare ur hagen. Det glorde honom väldigt gott att komma bort ett tag.

Min nuvarande fölunge, Odinn 10 månader, får dock stanna hemma. Hästflocken ser annorlunda ut nu, en äldre islandsvallack, som står för trygghet och uppfostran med finess, och två shettishingstar, 5 och 7 år gamla som står för lek och bus och lite tuffare tillsägelser.