Mina föräldrar arbetar som lärare och de hade två elever i skolan vars föräldrar drev en islandshästridskola för 10-12 år sedan. Min syster började rida där, men jag var för liten, men så fort jag kom upp i rätt ålder så började jag rida där och blev fast! :)

Min syster började rida på Riiby Gård islandshästar direkt när de startade. Jag red på den kommunala ridskolan, men efter en otäck olycka under en lektion, så ville jag inte rida där länge och jag bytte till den privata ridskolan med bara islandhästar. Där har jag varit sedan dess och har praktiskt taget vuxit upp på gården och tillhör inredningen nästan :)

Efter ett uppehåll skulle jag börja rida igen, men ville inte rida på ridskola. Tänkte att bli medryttare skulle bli bra men hade bara ridit ponny, och vid detta tillfälle vägde jag lite mer än en normlponny tar. Provade på först ett halvblod, stor som ett hus och elak, det var inte min grejj.

Sökte sen efter en viktbärnade ponny och då svarade en att hon hade en islandshäst som sökte medryttare, och tänkte , varför inte? Sen blev jag fast och nu , snart 3 år sedan har jag köpt mig en egen islandshäst.

Jag jobbade/praktiserade och flyttade min häst till ett islandshäst-stall, sedan vart man ju såld!

Jag åkte iväg på ett islandshästridläger med en kompis, och blev såklart fast.

da jag red hopp  och  dressyr och  jobba på  stallen i  norge fikk  vi  inn ei ny som jag jobba til sammans med.

hun hadde islandshäst och  jag fikk  fölge med til hennes hem och  rida.

sen var det så  at  vär fredag da vi  var ferdig på  vår jobb så  reiste vi  hem och  red is

det var en befrielse och  sette seg på  en is och  ride ut i  skogen etter all  JOBBEN med dressyr hopp  häster siden de ble inte rid i  skogen.

så  når jag flytta til Sverige kjöpte jag meg 2 is.

En dag ringde telefonen och jag och min lillasyster vart erbjudna att börja rida och ta hand om 4 st islänningar som bara stod. Ägaren skulle opereras och behövde lite hjälp med dem! och vi tackade såklart inte nej till det erbjudandet utan åkte dit och provred lite och så. Sedan dess har mitt islandshästintresse växt ;)!

Var i Vårgårda 1985 och såg på EM för islandshästar och blev förtjust i dem. En arbetskamrat till min pappa fick höra talas om besöket och erbjöd mig omgående att köpa ett islandssto av honom. Hon reds inte utan var enbart sällskap till en travare som han hade. Fuxia, som hon hette, visade sig vara en mycket bestämd dam som, trots att hon var islänning, inte alls hade fem eller ens fyra gångarter. Hon hade en ; grisepass. Den gångarten kom alltid att bli hennes favorit men vi lyckade hitta skritt och galopp till slut. Traven fick vi aldrig någon ordning på, hade hon en bra dag kunde det bli några steg. Men annars kan jag rekommendera grisepass för alla med spänningsvärk i nacke och axlar, det är totalt omöjligt att spänna en enda muskel barbacka på en grisepassande häst, rena terapin.

Jag praktiserade/jobbade på Kvarnbackas Islandshästar under i princip varje ledig tid -99-00 (med tre veckors praktik våren -03 också). Lärde mig rida där och då -99, sen var undertecknad fast för resten av livet. Har ingen egen häst nu, men det kommer troligtvis bli det i framtiden sen.

Efter att ha ridit på ridskola både som barn o vuxen samt testat turridning ett par ggr på islandshäst  kom jag av en slump till Solbacken där Sigfus höll till. Det var Islandshästens dag i Dec. 2004 och man fick pröva att rida  i ridhuset, vilket jag gjorde och fick till en härlig tölt. Sen var jag fast. Fortsatte att ta lektioner för Sigfus, gå kurse,r rida privat för en annan kille samt vara med på dagläger. Åkte också till Sör Sellnäs på en tvådagars tur och en kurs i centrerad ridning. Nov 2005 köpte jag Taktur,då 16 år. Nu blir han 21 och ska få gå i pension och vilken dag som helst blir det klart med min nya häst. Hind frá Holtsmulá 10 år. Känns så spännande o roligt med nya utmaningar.