En kompis var på turridning på en Islandshästgård i närheten av där vi bodde och tyckte det var roligt, så sen fick vi en ridlägervecka där i julklapp. Jag var väl 11-12 år nånting då, och hade ridit på ridskola på "vanliga" ponnyer och hästar sen jag var 4. Kan säga att jag hittade aldrig tillbaka dit efter ridlägerveckan, jag var fast och tyckte det där med att rida stora tregångare runt i en manege var föbannat tråkigt…

Jag hittade till islandshästen genom min syster. Hon red på en ridskola med enbart islandshästar ett par mil hemifrån och jag brukade ofta följa med och titta. När jag blev tillräckligt gammal för att själv börja rida där så behövde mamma inte fråga om jag ville många gånger innan jag redan satt upp i sadeln.. ;)

När jag var mindre så red jag ibland på min grannes islandshäst Pila. Min ena bror red på den tiden och han tillbringade lite tid hos min granne. Ibland fick jag följa med och rida lite jag också.
Min bror slutade rida efter ett par år, men jag fortsatte att rida några få gånger på Pila.

Förra året åkte Pila tillbaka till sin riktiga ägare då min granne kände att hon inte riktigt hade tid med tre hästar. (Men det är inte omöjligt att hon hämtar tillbaka Pila, för hon trivs inte riktigt där hon är nu.)
Vi träffades i hennes lilla butik några dagar efter jul. Vi pratade lite om att jag kunde börja rida Draumur istället. Men det var inte förrän på alla hjärtans dag som jag red Draumur för första gången. Jag har redan ridit honom fler gånger på de här månaderna än vad jag ridit Pila på många år.

Min kompis familj har hållt på med dessa hästar ett antal år. Dom har en del Hofí hästar. Jag blev helt fast. Jag prövade först att rida islandshäst på Vördúr frá hofí men sedan på hennes andra häst Már frá hofí. Jag har blivit så förälskad i dessa hästar.

Www.stallkristinedal.dinstudio.se Deras hemsida.

Jag och pappa åkte på turridning, jag var livrädd för jag tyckte min häst var så stor och elak (haha) så jag börja gråta (jag var liten), men så töltade vi och jag var fast, så när sommarlovet var slut letade vi reda på en ridskola mid islandshästar =)

Jag bor bara några kilometer från Bögs Gård på Järvafältet. Där gick vi mycket när jag var mindre och kollade på djuren. Och framförallt hästarna då.

Sedan visade det sig att en granne till oss jobbade där och hade en häst uppställd där, så då blev det till att jag fick skritta runt lite på honom. Och det var första gången jag red (tidigare hade jag som liten bara "åkt").

Några år senare var jag på ett Islandshästläger, men vantrivdes. Flera av hästarna var halta och/eller sjuka, så dom satte 2-3 personer på samma häst. Det var tänkt att man skulle ha varsin, och jag ogillade även personalen där.

Sedan blev det dags för praktik förra året, och hamnade då på Bögs Gård. Gick där i två veckor som praktikant, och när jag sedan skulle tillbaka till skolan så trivdes jag inte där, så jag kom ut till Bögs Gård på praktik igen, och gick hela våren och halva sommaren där. Helt underbart! :)

Islandshästen har alltid funnits i mitt liv, min kusin (frida dahlén) har juh hållt på med hästar så länge jag minns så vi var/är ofta där. slutade med att vi för ett par år sen fick ta över Frida´s första egna häst som sedan blev min systers första tävlingshäst. för ca 3år sen så köpte vi även en till islänning. och snart kanske en till ;)

Det började med att jag började tröttna på ridläraren och hästarna i det stall jag red och sedan började jag leta efter andra bra ridskolor att rida på. Tyckte inte att någon av de "stora" ridskolorna i stan verkade som några stall som jag skulle kunna tänka mig att rida i så jag letade vidare efter lite "mindre" stall, och så hittade jag ett stall som hade islandshästar, de har både ridskola och turridningar, så vi ringde dit och så fick jag en plats så åkte jag dit och testade och tyckte att det var superbra där, hästarna var snälla och duktiga, stallet var bra och ridläraren är jättetrevlig och duktig

Åh, jag har alltid velat börja rida. Men min kära mor hade inte råd. Men när jag flyttade till min fosterfamilj så fick jag börja rida. En kvinna som jobbade som fritids-fröken på min förskola hade islandshästar och gav ut privat lekitioner. Så jag började rida för henne.
Sedan när jag blev äldre så började rida oftare och lite med avancerat, så jag slutade rida för henne och började för en C-tränare ( om jag minns rätt ).

Så man kan säga att "Islandsridning" är min grundridning :)

jag hade ridigt på vanliga hästar hela mitt liv, men när jag flyttade till min stödfamilj såp fick jag en häst, en isis. så det vara bara att tacka och ta emot. sen dess är jag fast ochdet var 6 år sen. :)

Har ridit i flera omgångar på ridskola både som barn o vuxen, även provat på turridning på Islandshäst vid ett par tillfällen. Dec 2004 hade Sigfus, som då höll till på Solbacken Islandshästens dag. Av en slump åkte jag dit , fick provrida, fastnade direkt. Började med lektioner för Sigfus i grupp och snart också privatlektioner på ett annat ställe. Började fundera på en egen häst. Var ute på nätet ,ringde  på annonser och  o provred några stycken. Så såg jag Taktur och efter den provridningen så var jag fast. Han blev min Nov 2005.

Har haft hästar i hela mitt liv och åkte på ridlägare till Maria och Kristoffer Berg varje sommar när jag var yngre. Köpte våran första islänning från dem och sedan behöll vi hennes föl.

Har sedan tränat och ridit in hästar på Island och varit medryttare på senare år.

Har tyvär inte egen häst längre, men drömmer om att köpa en unghäst tillsammans med syrran om något år.

Jag red en turridning med islandshästar (självklart) för ett par årsedan.
Och stället, hade även ridläger, så bokade in mig där.
Efter det var jag fast, och nu funderar jag på att hyra islänning i sommar :)

Rider fortfarande på vanlig ridskola med "vanliga hästar", finns ingen islandshästridskola i närheten tyvärr.

#13 Vart bor du någonstans?

#14 Älmhult, södra Småland,

Fick höra talas om att det skulle bli SM för islandshästar i Vårgårda 1985 och tyckte att det kunde vara intressant att åka dit och titta. Blev lite fundersam när jag kom dit, undrade var islandshästarna var, de hästar jag såg påminde inte ett dugg om de islandshästar jag sett i mina hästböcker som barn. Barndomens hästar var kraftiga, grova hästar, ludna överallt. Hästarna i Vårgårda var små, slimmade och, tyckte jag, fullblodslika. Päls hade de nästan ingen, man och svans var visserligen OK men inte alls så yvigt rufsiga som jag mindes. Men trevliga verkade de ju vara så jag började leta efter en eftersom jag behövde sällskap till min fjord/arabvalack.

Jag hann inte leta särskilt länge innan en arbetskamrat till min pappa sade" Säg åt dem att inte slänga pengar på en dyr häst, de kan få köpa min billigt."

Till saken hör att denne arbetskamrat hade under åren underhållit kollegorna med diverse upptåg och rymningshistorier som sagda häst hade företagit sig. Han hade henne enbart som sällskap till sin travhäst.

Vi åkte och tittade på henne, Fuxia hette hon. På frågan om hur hon brukade rymma svarade ägaren "Vaddå rymma, hon har aldrig rymt någon gång, nja kanske e n gång då." Det var ingen ide att argumentera så jag klev in i hagen för att se närmare på henne. När jag såg hennes hovar fick jag en chock, de såg ut som ankfötter eller stora vågiga blomblad. Jag frågade om hon hade haft fång, det hade hon naturligtvis inte. Dum fråga, hade jag inte förstått att hon var världens underbaraste mest felfria häst?

OK, jag ville se om underverket kunde gå på sina blombladsfötter så jag tog tag i grimman och tänkte börja gå. Men det tänkte inte Fuxia, van som hon var vid att många barn hade hanterat henne(och dem behövde hon ju inte lyda) körde hon samma taktik på mig som hon brukade göra på dem.  Samtidigt som hon lyckades bita mig i den arm som häll grimman, trampade hon på min fot och lade dessutom hela sin kroppsvikt på mig. Små barn brukade välta då, det gjorde inte jag, Fuxia såg förvånad ut men följde med. Hon k u n d e gå så jag köpte henne. Detta var alltså min första (när)kontakt med islandshästen. Att hon inte hade några papper och jobbet med att försöka spåra henne via hennes öronmärkning är en helt annan historia.

Jag var 5 år och mamma letade efter en plats på en ridskola, men ingen tog emot någon under 7 år. Utom en islandshästridskola, Fors Gård. Jag red där en gång i veckan i flera år och var även på ridläger. :) Jag blev fast och för 3 år sen köpte jag och mamma varsin liten guldklimp! :D

Jag började rida på "vanliga" hästar som 8-åring. Ett par år senare bokade jag ridläger på Lyckans Islandshästar och åkte dit, det var sommaren 2004. Kom hem helnöjd och helt såld på islandshästar! Åkte tillbaka sommaren 2005, 2006 och 2007. Utöver det red jag också turridningar. När jag slutade på ridskola (storhäst och ponnier) hade jag en termins uppehåll med enbart medryttarhäst. Därefter började jag på Raudhetta Islandshästar vt 2008. Sommaren 2007 tillbringade jag delvis på en privat islandshästgård och tog hand om hästarna och red, samma sak sommaren 2008. Red på Raudhetta hela 2008 och vt 2009, då jag äntligen hittade en islandshäst i närheten. Har varit medryttare på honom sedan i mars, och han är underbar! Tyvärr kan jag inte fortsätta sköta honom då han ska ridas endast enligt NH, men jag hoppas att det blir en utav de andra islandshästarna i stallet eller att jag kan hyra en egen. Sa nämligen upp min plats på ridskolan för att inrikta mig enbart på medryttarhästen, men så blev det som det blev ^^

Provade på en turridningsfirma……….sen var jag helt såld