Jag började rida som riktigt liten och en fördel som man har då är väl dels att man faktiskt lär sig fortare och är mer följsam i kroppen, dels att man inte alls har samma risktänkande som man har som vuxen. Jag hoppade definitivt högre hinder och gjorde mer vågade (korkade) saker som barn och tonåring än vad jag gör nu som vuxen…På gott och ont. Å andra sidan har jag inte hamnat på sjukhus av hästrelaterade skador som vuxen heller, vilket jag onekligen gjorde som tonåring! Fördelen som vuxen är väl att man kan förstå instruktioner på ett annat sätt, min mamma fick till exempel sitta och traggla ridvägarna med mig - för att inte tala om höger och vänster. Ska man rida lektion i grupp så är det en fördel om man rider åt samma håll som de andra :-). Jag började på ponny, övergick till stor häst och började först som vuxen att rida islandshäst på allvar. Det finns nog både för- och nackdelar med att BÖRJA sin ridkarriär på islänningar, man har inga förutfattade meningar om hur det "ska" kännas och hur man "ska" använda hjälperna - för det ÄR inte samma sak som på "stora bruna". Till exempel använder du inte skänklarna riktigt på samma sätt och inte vikthjälperna heller. Islandshästar är mindre och ofta lättare att påverka - det gör å andra sidan att de ofta blir känsligare för obalans hos ryttare. Det säger väl sig självt egentligen, väger du 85 kg och rider 375 kg häst så blir det skillnad på om du rider en en häst som väger 600… Du känner ofta lättare hur hästen går, i alla fall så gör jag det. Jag har mycket lättare att känna exakt när hästen lyfter ett ben och hur den lyfter det när jag sitter på en islandshäst, eller om hästen använder ryggen på rätt sätt, å andra sidan kanske jag bara har utvecklats som ryttare, jag har inte suttit på många storhästar de senaste åren. Nackdelen med att lära sig rida direkt på en islänning är väl gångarterna. Vet man inte hur en ren skritt, trav och galopp ska kännas så är det inte lätt att veta om hästen travar rent eller i pass- eller tölttakt, att verkligen få in rätta känslan i kroppen. Önskedrömmen är väl att alla nybörjare hade tillgång till välridna hästar med väl separerade gångarter men så ser det tyvärr inte alltid ut. Men klart att du ska börja rida! Välkommen till hästvärlden som dessutom är så väldigt mycket mer än bara ridning; själva umgänget med hästarna, att mocka (vilket faktiskt kan vara väldigt avkopplande och rensa hjärnan) och pyssla i stallet, att uppleva naturen på ett helt annat sätt och så gemenskapen med stallkompisarna.

Tack för intressant läsning! :) Har alltid tänk att det är försent att börja rida och då har jag liksom dragit ut på det mer och mer. Tänkt att jag inte passar in när jag knappt vet bak och fram på en häst eller vet hur en ryktborste ser ut ;) Det tråkiga med den korta tiden jag red sist (islandshästar) då var jag i en vuxengrupp redan då men var 15 år och då var hästarna så gott som klar när man kom. Kom man 15 min innan fick man sadla själv men jag var alltid tvungen att fråga om hjälp och kände som att jag inte ens hann.. kändes som dom inte han hjälpa mig :/ Jag vela ju lära mig sånt också. En enda gång fick jag rykta hästen men han knappt göra klart. Men borde man börja rida "vanlig" häst istället tycker du? Finns ju ganska många olika ridskolor här i närheten. Men är lite smårädd för "vanliga" stora hästar. Rädd för och mocka och sånt är jag absolut inte i alla fall. Jobbar inom äldreomsorgen så är van att se allt möjligt! ;)

Vi har en grupp för vuxna nybörjare. I den gruppen finns det dels några föräldrar till barnen som har ridit hos oss i några terminer och dels sådana som red som små men sedan har haft paus eller till och med aldrig har ridit alls. Det fungerar jättebra och vi anpassar ju alltid lektionen efter vilken grupp som rider. Några har mest börjat för att prova på, men majoriteten har fortsatt och nu har flera av dem till och med köpt häst efter att ha ridit i några terminer… :-) Så det går jättebra att börja rida senare i livet, oavsett om man är helt grön eller har ridit lite grann innan. Åldern sätter aldrig stopp, hade en 70+ kvinna som köpte häst av oss förra året, det går jättebra! :-)

Det låter ju bra det i alla fall att åldern inte spelar någon roll! Har alltid egentligen sen jag var liten velat rida men första gången jag var in i ett stall (skulle börja hästskötarkurs) då var jag väl ca 7 år. Då blev jag rädd och vela inte tillbaks. Sen så dröjde det tills jag blev 15 innan jag satt på en häst för första gången och nu är jag 21 och känner att jag verkligen vill igen. Jag är väldigt kort (153 cm) så då kändes det bra med islandshästar som inte är såå jätte stora. Sen att dom har turridningar med, det brukar dom väl inte ha med andra hästar?

Jag började rida när jag fyllt 22 år :) Hamnade i en vuxen nybörjargrupp, och vi har så vansinnigt roligt under våra lektioner :) Dock hade jag läst varje bok om hästar från pärm till pärm som liten och varit med hos vänners hästar osv så jag hade ju koll på att sadla, rykta och de flesta stallsysslor då jag gjort det ganska mycket.. det var ridningen jag inte hade koll på. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag föreställt mig det kunde vara så klurigt i början, det kräver fullständig kroppskontroll, man kan absolut inte sitta och "åka häst". Men oj så roligt. Kommer aldrig sluta!
Har dock bara ridit islandshästar ett fåtal gånger, men har gillat det. Så pass mycket att jag går och funderar på att faktiskt köpa islandshäst när jag ska köpa häst. Vi får se, det är mycket som ska tänkas på innan hästköp. 

Välkommen till hästvärlden! Den är helt fantastisk när man omger sig av rätt människor, för det är inte bara umgänget med hästar som är kul, utan stallkompisarna blir det lätt långtråkigt ändå! :)

Vad kul att höra om någon som börjat rida i min ålder! Då blev ju den biten lite enklare för dig i alla fall, hästskötseln men jag känner ingen direkt som rider, ingen som jag har kontakt med längre i alla fall. Kanske ska prata med pojkvännens mammas kompis som har häst. Så kanske hon kan hjälpa mig lite med hästskötselbiten i alla fall! Förstår att det är mycket mer än och "åka häst" ;) märkte det då den terminen då jag red. Var mycket bara att man skulle sitta på ett visst vis men kul var det, hamnade i en tråkig grupp bara. Då var jag 15 och dom var ca 50 plusare så då hade jag svårt att komma med i gänget.. Det är dels ett sätt för mig att skaffa nya vänner hade jag tänkt också, jag är rätt ensam av mig..