Min häst var sån när jag köpte honom ungefär. Han bockade av alla som försökte hoppa upp, förutom mig. Väldigt spänd och känslig i början, bara jag tänkte på något drivande hoppade han framåt. Nu har jag haft honom i ungefär 5 år och vi har lyckats jobba bort det värsta med tid, tålamod, svett och tårar. Jag rider max 3 gånger per vecka och resten av tiden lägger jag på markarbete. För mig är inte ridningen viktigast, utan att min häst ska vara glad och nöjd med sitt liv. Så vill du lägga ner mycket tid och gillar projekt så går det säkert, men jag skulle nog börja att kolla upp om hästen har ont på något sätt. För som du skriver brukar det vara något som inte stämmer när de beter sig så där. Min häst hade hamnat hos fel personer, han är en enmanshäst som vill ha rutiner och inte för mycket olika människor runt sig.

Är hästen utredd av veterinär? Smärta är ju det första man tänker.

Tänker precis som #2. Jag red själv en häst en period som gick okej när man inte ställde några krav utan bara lät henne skritta på med långa tyglar. Men så fort jag ställde minsta lilla krav på samling, annan gångart eller ens att flytta sig en millimeter åt sidan så blev det panik, rodeobockningar, stegringar, hysteri och utfall. Hästen var utredd, både veterinär och hovslagare, massör och equiterapeut. Ingen hittade någonting. Eller jo, den var lite spänd i korset och lite stram i höger fram. Det var i princip allt.

Jag bestämde mig för att sluta rida hästen och börja markarbeta - det kunde ju vara något fel som fanns med från inridningen, utbildningen eller så. Jag tog promenader, logerade, tömkörde, gjorde allt man kan tänka sig i nästan ett halvår innan jag provade att smått hoppa upp igen. Precis samma visa. Skritt på långa tyglar = okej. Minsta lilla krav - hej bockning, stegring, kast, panik eller något annat. Hästen högg till och med efter mig och sparkade mig. Hästen blev utredd igen. Ingenting dök upp. Frisk som en nötkärna. Någon liten spänning i någon muskel, men det var allt.

Jag gav upp.

Något år senare så genomgick hästen ytterligare en grundlig undersökning. Denna gång hittades pålagringar på bägge fram. Detta hade alltså veterinärerna missat innan. Förmodligen detta som har spökat hos hästen och gjort ont och då är det lätt att bete sig som den gjorde.

Nu säger jag absolut inte att hästen som du vill köpa är sjuk, men se till bara så att den är ordentligt utredd så att du inte hamnar i min sist. Jag älskade verkligen den hästen och när det väl klickade så var det underbart, men nu efteråt med facit i hand så mår jag rätt så dåligt över att jag fortsatte att jobba med hästen, för hästens skull. Det var hela tiden någonting som sa att det inte var helt bra med den, men jag litade ju på var undersökningarna sa - någon spänning här och där men ingenting mer.

Kan ju dock rabbla upp flera exempel på hästar som har varit "galna" och "hysteriska" och "farliga" som har blivit bra efter rätt träning och utbildning också. Många gånger så beror det alltså på hur hästen har blivit hanterad, inriden, utbildad och så.

Hur du än gör så önskar jag dig lycka till! 🙂

#0

Säger som ovanstående, är det säkert att hästen inte har ont nånstans? Det kanske inte är en veterinär utan en equiterapeut eller liknande som borde undersöka hästen, de kan ofta upptäcka skador som veterinären missar. Annars röntgenundersökning tänker jag. Det är ytterst få hästar som vägrar låta sig ridas utan anledning.
Låter jättebra att du är inne på NH, det kan ju göra underverk med de mest svårhanterade hästar. Kan du inte ha hästen på foder till att börja med, så du vet att den är frisk och ser hur ni funkar tillsammans?