Det finns ingen gräns, du kan gå hur långt som helst.

Varför vi har många islandsfödda i stammarna förklaras bland annat med att "det tar tid att avla och vi importerar fortfarande mycket hästar för att få nytt blod". Men om 15-20 år tror jag att vi ser fler hästar med många svenska led, svensk avel går framåt och jag vet att vi har ett gäng spännande avelsprojekt på gång.

Men det är absolut som du säger: De flesta hästarna har islandsfödda hästar rätt så nära. Jag kan på rak arm säga några med 3 eller 4 svenskfödda i led, men sedan kommer de islandsfödda hästarna in i stammen. 🙂

…om det var svaret på din fråga? 🙂

Ja det är det.🙂

Men nästa fråga då, är det bra med fler led svenska hästar eller finns det risker med det? Alltså jag har fått uppfattningen att man är noggrannare med aveln på Island, att hästarna måste hålla måttet mer än här om du förstår vad jag menar. T ex hör man ibland folk som avlar på sina söta hästar trots att de kanske inte är så bra.

Ursäkta att det tagit lite tid att fortsätta i min egen tråd men ibland får jag lite svårt med att uttrycka mig rätt, jag har aspergers.

Njae, det finns inga direkta risker så länge man avlar med hjärnan och inte bara hjärtat.

I Sverige har vissa en tendens till att, precis som du skriver, avla på sitt "jättegulliga sto som säkert skulle bli en jättebra mamma och hon är ju så himla söt och fin och kul och det vore så himla underbart att få ett föl efter henne" men lägger inte lika stor fokus på att titta på exteriör, gångarter, förutsättningar med mera. Stoet kan mycket väl vara en underbar individ, men man måste ju se till hela hästen för att se om det är ett bra avelsmaterial eller inte.

Det tas fram mycket dåliga hästar här, men en hel del dåligt där också (som oftast hamnar i frysen). Precis som det tas fram mycket bra här och mycket bra där (som oftast inte hamnar i frysen 😉). Kvalitén varierar från gård till gård, men lynnet sätts oftast i stor fokus på Island. Bland annat så har jag hört om ett sto som visades med bra bedömning, men fick låga poäng på lynne - så hon hamnade i frysen för en sådan häst ska man inte avla på och föra vidare ett dåligt lynne. Hört om en annan gård på Island där de tar in unghingstarna i stallet i boxar och så leder de förbi ett superbrunstigt sto. De hingstar som visar tendens till att försöka hoppa över boxdörren/blir helt hysteriska kapas direkt och blir valacker, för det är viktigt att hingsten är lugnt, stabil och trygg. Som sagt - detta är vad jag har fått berättat för mig, så de kanske är lite förvridna, men du förstår nog vad jag menar? 🙂

Det är ju så jag tänker, de är hårdare på Island, skulle ha svårt att tänka mig vad som händer om någon ens skulle komma på tanken att slakta en frisk häst här. Men det är just det här, min häst är söt, hon blir en bra mamma mm… som jag tänker på, kan tänka mig att det kan vara fler fördelar när det är kunniga människor som avlar här. T ex att de kanske blir mer knottåliga än islandsfödda efter några led. Man kanske inte ska vara för sentimental när man håller på med avel.

Att avla på en söt trevlig familjehäst är faktiskt inte alls så dumt. Man avlar på de hästar man helst vill rida! De hästar som inte rids för att de är för svåra -de skall man låta bli. De flesta av oss är inte intresserade av flashiga superenergiska tävlingshästar med enorma rörelser. Vi vill ha en familjehäst med lagom lätt för sig, trevligt lynne och mjuka gångarter. Vilka hästar skall vi avla på för att få dessa hästar? Jag tror inte det är s å stor skillnad på avelsarbetet i Sverige som på Island. Den stora skillnaden är att de avlar mer och slaktar ur, de avlar även mycket på unghingstar efter kända hingstar. Vi avlar oftast på "färdiga" avelsbedömda hingstar. Vi har inte råd att chansa. Våra ston är oftast inte visade eftersom visning i Sverige är tio gånger dyrare än på Island. Islänningarna har råd att visa sina ston när anmälningsavgiften bara kostar några hundralappar och anmälning kan göras i princip några dagar innan. Här hemma skall det planeras med tränare, skoning, bantning och betalas tiotusentals kronor till tränare o hovslagare samtidigt som anmälningsavgiften kostar flera tusen och skall göras i god tid(dvs man vet inte omhästen ggår som bäst då). Synd att det är så, vi borde få fler och enklare avelsvisningar o kanske med olika klass -vi med söta trevliga familjeston kunde få visa i b-klass fast självklart med samma bedömningsskala men med mindre mental.press på ryttaren och "det gör inget" om hästen bara får 7,30….

#5 - Självklart får man avla på vilka hästar man vill, men när jag talar om "gulliga ston" så syftar jag på alldeles för många skräckexempel som jag har sett där folk avlar på ston med en hemsk exteriör som gör sönder och har problem både med det ena och det andra och som tyvärr ärver ner detta till sina avkommor. Men ägaren vill absolut avla på stoet eftersom "Hon är så gullig och snäll". Eller sådana fall där "Ajdå, hon höll visst inte för ridning på grund av olika anledningar… Men det gör ingenting, vi kan ju stoppa in henne i avel istället!" och där risken för att hon ärver ner de dåliga egenskaperna är stor.

Jag säger inte att vi bara ska avla fram massa hästar över 8.0, men att vi måste bli mer noga med att se vilket material stoet (och hingsten) är av för att få  fram hållbara hästar. 🙂

Jag tänkte som Maja när jag skrev om att avla på sin söta häst. Det är sådana skräckhistorier jag också hört. För självklart så är det bra med lugna, stabila familjehästar.