Du skall inte behålla en häst som du inte tycker det är roligt med! Vill du hoppa istället för gångartsträna så byt henne mot en "vanlig" häst. Det är ju inte rätt mot varken dig eller hästen om ni inte funkar för varann. Tycker du ändå om henne och vill ha lite att jobba med så är det bara fortsätta kämpa. Förstår om det är motigt när hästen krånglar o inte "går fram". Hur rider ni? Är det mycket lugnt i skritt eller är det mera full fart? Hästar som springer framåt (Tölt/trav) hinner sällan bråka o krångla så det hade jag satsat på i kombination med rejäl ledarskapsträning! Men har du fått tips från tränare så kör på det. Var det dina föräldrar som bestämde islänning? Eller varför blev det som det blev?

#1 Min mamma bestämde. Jag och Embla går ju jättebra ihop (förutom ridningen ibland då). Hon ville ha Islandshäst för att de var 'friskare' och sådant. Jag älskar ju hästen nu, men allt är så svårt och krångligt, man blir ju bara skadad. Alla tränare jag varit hos ber mig i alla fall att försöka… Vi har oftast fart ute (korta rundor), men hon håller på ändå. Tvärstannar och vänder om. Jag jobbar otroligt mycket med henne men ibland så kan man inte hjälpa att bli rädd, och det går ju över på hästen. Hon har inte börjat tölta än, blir lite töltsteg då och då, hon kommer nog snart in i det.

Välkommen hit! :-) Låter inte som en kul sits. Ridning och hästar ska vara kul - om det känns jobbigt med massa problem så får du fundera på vad du själv känner är rätt. I och med att hon är en unghäst så kräver hon ju en stabil ryttare som kan utbilda henne och lära henne rätt och fel, hur man gör, vad som krävs etc., annars kommer det att bli svårt för henne längre fram och du kommer kanske inte heller att kunna ta dig dit du vill med henne? Jag tror absolut att du är en jätteduktig tjej, men att ha en häst som inte är helt rätt - inte är det du vill - det är varken rättvist mot dig eller henne som #1 säger. Är det hoppning som du vill hålla på med så kanske inte islandshäst är rätt ras. Visst kan man hoppa med dem, men jag rekommenderar ingen hoppryttare som vill satsa på hoppning att skaffa sig en islandshäst som det självklara valet. Islandshästarna är framavlade för ändamålet gångartsridning till skillnad från exempelvis halvblod. Jag har själv ridit ett gäng med krångliga hästar som vägrar gå, kastar sig in åt sidan, hoppar rakt av vägen i full galopp, flyttar sig åt sidan utan anledning etc. och visst är det jobbigt, visst krävs det arbete och träning, men det går att lösa med lite tid. Men då gäller det ju att du är beredd att lägga ner den tiden och att du tror på henne/er i framtiden. :-) Om du vill fortsätta med henne så ser jag två alternativ: 1. Rid regelbundet för tränare. Om din/dina tränare har sagt att det löser sig men du inte känner någon skillnad så kanske du ska titta på en annan tränare? Det behöver nödvändigtvis inte vara en islandstränare - en duktig unghästtränare kanske kan hjälpa dig? Var bor du? Jag/andra medlemmar kan säkert komma med idéer! Jag har under de senaste månaderna fallit in mer och mer på centrerad ridning och har tränat för en underbar tränare som har hjälpt mig otroligt med både yngre och mindre utbildade hästar till äldre, mer erfarna. Det kanske kan vara något? 2. Lämna bort hästen på tillridning i en månad eller två. Det kryllar av duktiga tjejer och killar i landet som tar sig an träningshästar som säkert kan hjälpa till att träna och utbilda henne åt dig så att hon blir mer trygg och stabil i sig själv (plus att du kan få tips kring hur du ska fortsätta träna henne). Vad du än väljer så önskar jag dig/er stort lycka till! :-)

Tack så mycket! Vi har kommit långt med utbildningen egentligen, hon var mycket värre i början. Hon började med allt efter vi haft henne i tre veckor. Vi bor i Blekinge, Olofström. Hästarna står i Vilshult, jag har inte tillgång till dem varje dag då mina föräldrar har jobbat ganska mycket nu. Vi kör dit om kvällarna så det blir lite markarbete och mys istället. Hon är verkligen en stjärnhäst när det gäller allt annat. Följer efter i hagen med oändlig nyfikenhet, älskar att mysa och tänka till när vi arbetar från marken. Embla var på tillridning i en vecka för en och en halv vecka sedan. Tränaren där red henne varje dag, och när jag var där så red jag för henne. Lärde mig mycket och det kändes att det var värt det. Jag vet inte om jag vill 'hoppa in' Embla, hon tycker ju mycket om det men det är ju inte det mest optimala med Islandshäst. Och om vi försöker sälja henne så finns det nog inte många som vill ha henne. :c Men hon är riktigt fin och framåt. Jag måste bara lära mig att hitta 'knapparna' och att förstå henne mera. Vi ska nog ut och rida idag, så jag återkommer. Tusen tack!

Haha en del isisar älskar att hoppa; vi hade en som lätt som en plätt gled över en ridhussarg som var ca 1,15 hög, själv var han ca 1,40! Å andra sidan finns det de som inte alls fattar hur man gör, min häst t.ex glömmer ibland att man måste dra upp benen - och trasslade till det så med en cavalettibom på en nedlagd sockerbit att han gick omkull… Så gillar din pålla att hoppa så kan hon gott få göra det tycker jag - men precis som med andra hästar i ponnystorlek måste man ju tänka på att belastningen på frambenen kan bli galen om ryttaren är stor - vilket du säkert inte är än, men isisar kan man ha i många år och du kanske blir fotomodellång ;) Viktigt också att komma ihåg att vissa isisar utvecklas sent, hon är fortfarande ung och kan ha problem med balansen, varför hon bör få börja med att hoppa helt utan ryttare tills hon blivit stadig i kroppen och stark nog. Men jag håller med ovanstående, tänk mer framåt, när hon "krabbar" så ignorera det, fortsätt bara att be henne gå fram - följsam sits! - och ge henne lite frihet i halsen att balansera sig med. Hon är kanske inte mogen mentalt för så mycket krav. Tänk oxå på att det krävs mycket styrka för tölt, kan det vara så att hon krabbar när du ber om tölt o hon blir/är trött? Nu förstår jag att du förmodligen inte själv helt kan bestämma vilken häst du ska ha, men om det är så att du verkligen inte vill ha en isis så tycker jag att du ska prata med din mamma. Om det bara är så att du vill kunna hoppa så ser jag inget hinder i att det är en isis. En isis kan göra ALLT (gångartsridning, rida akademiskt - western - klassiskt… , hoppa, frihetsdressyr, körning) det kan inte en "vanlig" häst ;)

Embla skadar ju sig själv när hon 'krabbar'. ): Det går inte att bara hänga med utan att hon skadar mig med. Hon gör det alltid precis efter att jag hoppat upp och kommit en bit. Så fort hon fattar att vi inte ska till hagen igen så börjar det.. Jag sätter inte krav på henne, bara att hon ska gå framåt och uppföra sig. Hon slutar alltid efter vi kommit ungefär halvvägs hem, då hon vet att den vägen är snabbast. Pappa får oftast ha grimskaft med sig om vi ska ut, han cyklar bredvid och det är inga problem med det. Hon är mest osäker och lat tror jag. Det blev ingen ridtur igår, men vi ska dit idag så vi får se! :'3 hon lär vara pigg.

Och jag ber inte henne om tölt, hon får göra vad som känns bäst. Det enda jag vill är att hon ska lita på mig och lyssna! Töltstegen tar hon själv då och då. :'3

okej, då får du kanske förklara mer hur hon gör när hon krabbar - och hur hon skadar sig själv och dig?

Jag tänkte mer att hon gick på tvären som en krabba ^^

Men om hon förstår vad du ber henne om och hon inte vill samarbeta utan försöker komma undan på något sätt så skulle min utgångspunkt vara att det var något i situationen som hon inte gillar - något som gör ont, utrustning som skaver eller trycker, något som hon är osäker på osv.

Hoppas att ni kommer bättre överens när ni kommit lite längre i ert samarbete!

Hon går på tvären, ut från stigen och in i skogen där det finns mycket med hålor och rötter. Hon kollar inte vart hon själv går, det kan vara in i träd och upp för stora stenar. Hon slutar inte på lösa tyglar heller, inte om man skänklar på heller… och om man riktigt hinner få tag i henne innan hon börjar så bryr hon sig inte heller. Oavsett vilket håll man svänger huvudet åt så slutar hon inte. Det är bara i början på rundan, halvvägs i vissa fall. Vi har testat med otroligt mycket utrustning, olika bett, sadlar och träns. Och en barbacka-pad. Som jag skriver så är hon lat och osäker, inget annat än unghästfasoner. Men jag vet inte om jag klarar av det. Vi har haft tränare gå igenom henne, se om hon ömmar någonstans, men det är inget fel någonstans. I paddocken (väldigt liten paddock på gården) så kan hon få för sig att inte lyssna på när man rider ibland, men det var ett tag sedan nu. Hon ska bara inte, hon vill ha det på hennes sätt, typ. Annars när hon bara slutar helt hållet så är hon så underbar. Men jag vill som sagt hoppa och tävla i hoppning, men också så vill jag ha kvar henne. Det är otroligt svårt för mig med allt detta. Jag ramlade av en gång när hon började och fick två frakturer i höftbenet. Jag har arbetat bort rädslan, men det pumpar lite extra i mitt hjärta när jag går/rider förbi där. Jag går rundor med henne och det är helt okej, det är bara när man rider. Och det är inte bara mig som hon gör så med, utan alla som har suttit upp på henne har fått smaka på det. Det känns verkligen ibland som att det är för mycket häst för mig, att jag inte kommer lyckas. Men när det känns så så tänker jag bara på hur långt vi kommit, och jag ger inte upp. Träningen här om dagen gick jättebra, hon lyssnade verkligen, var tillgiven och gav allt, sökte sig fram och lade 'tyngden' (kontakt med munnen) till mig frivilligt. Jag behövde bara tänka tanken och hon gjorde det. Så hon har ju verkligen stjärnstunder med..