Nu måste jag skriva av mig lite för att processa min egen sorg som denna dag endast ha inneburit…

06.30 ser att stoet har börjat föla och vi försöker hjälpa henne under krystningar då bäbis kilat sig fast.

De som visade var att de lilla stoet som kom ut var redan dött, å de gör så fruktansvärt ont, de skulle bli min första alldeles egna isis. då jag lånade mamman och betäckte henne för att jag själv skulle ha fölisen. men så skulle det tydligen inte bli.

Mamman fick sörja i sin takt och jag motionerade och höll igång henne till och från till kl 12 då jag ringde vet för att hon fortfarande inte släppt efterbörden.

jag gjorde som vet bad mig om, kl 13,40 inträffande de jag absolut sista jag väntat mig, livmodern kom ut med efterbörden,

1 timme senare kommer distriktan och tvättar, ger vätska och framförallt smärtlindring.

Hon ville göra ett försöka att stoppa tillbaka livmodern då hästen endast är 4 år och hon tyckte hon hade en mkt bra chans om hon överlevt över 1 timmes väntan på henne.

Läget är fortfarande stabilt och hon äter och dricker och är pigg med tanke på vad som har hänt idag.

å jag ber er där ute, va rädda om varandra ta till vara på föltiden!

en lång historia som gjordes kort.