Islandshäst=outsider?
Om man har träffat islandshästar och varit en del bland dom, så tror jag nog att dom flesta här kan hålla med om att islandshästar är väldigt….annorlunda hästar. Inte bara för sina gångarter utan även för deras sinne och själ. Det är något vilt och fritt över dom som jag personligen bara älskar, sen upplever jag att de har en annan typ av intelligens (inte så att jag menar att andra hästar är mindre begåvade) som jag trivs bra med.
Jag får ofta höra att islandshästar mår bäst av att få vara tillsammans med sina egna och jag har funderat på om en islandshäst verkligen har ont utav att gå tillsammans med någon annan typ av häst. Nu har jag svaret och jag har så ont i magen. På grund av pengabrist har jag fått stalla upp min islänning på en billig lösdrift där hon går tillsammans med minishettisar en curly på 2 år och någon 4 årig d-ponny och det ska även komma dit lite fullblod.
Gláma trivs inte och jag kan inte säga konkret vad som säger mig det. Det är en märklig magkänsla jag får när jag ser henne där. Det känns verkligen som att dom andra hästarna inte riktigt förstår henne och hon i sin tur förstår sig inte riktigt på dom och blir utanför…Jag tycker inte heller det verkar som att hon mår dåligt över att inte kunna vara med dom andra, för hon känner ingen anledning att engagera sig i dom. Får intrycket av att hon tycker att dom är lite "fjomiga"…men jag ser ju att hon känner sig ensam och saknar en kompis. Borde jag ge det mer tid eller ska jag kanske flytta henne? Har ni upplevt att era isisar inte trivs med andra hästar?
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Haft Islandshäst och en d-ponny ihop, 2 olika islandshästar, och inte varit några problem alls.
Jag tror att mycket handlar om hur hästarna får växa upp. Islandshästar brukar oftast hanteras på ett annat sätt än andra hästar, framförallt på island. Jag tror att de får lära sig flockinstinkt på en annan nivå när de växer upp och jag kan tänka mig att det är därför de trivs bäst med att vara med sin egen ras :)
Jag stallade upp min första häst i en blandad lösdrift, Nordsvensk och flera travare i flocken. Det bara lös olycka om honom! En häst som alltid går o äter stod plötsligt jämt vid grinden. Han gick omvägar om travarna framförallt, Nordsvensken var ett sto som vart väldigt lycklig över nytt herrsällskap så hon hängde efter Andi. Om han mot förmodan inte redan stod vid grinden när jag kom så gick han dit när jag körde upp för backen. O det var en jättefin hage! Stor, kuperad, massa gräs, ingen lera, olika partier, en optimal lösdrift. Men travarna var hemska, tom jag gick omvägar om dom… Red en dag förbi en gård där det visade sig stå islandshästar! Jag red genast in o knackade på. Flyttade dit några dagar senare och hästen var som förbytt! Sen blev han mobbad av de ranglåga hästarna(råkade vara shettis och russ) och fick gå utanför flocken några dagar, men islandshästararna som var ranghöga tog sig an honom o piskade upp småponnysarna o höll dom borta. Andi stod aldrig vid grinden o jag fick gå långa sträckor varje dag för att hämta honom… Men hade en lycklig häst igen! Islandshästar är nog rasister ;-)
#2 Fast tror inte det stämmer på alla. Alma ja hade vart ju född på Island, Gick alltid med islandshästar innan hon kom till mig, Då fick hon d-ponnyn som sällskap, var aldrig problem mellan dom två.
Kul att höra om olika upplevelser, men som #3 säger så lyser det olycka om hästen.
Jag skulle hämta henne ur hagen för ett par dagar sedan och hon är annars inte så jätteglad för grimman då hon är väldigt ohanterad. Brukar få flirta lite med henne en stund innan jag får på den, men i det hon såg mig kom hon bara fram och stoppade ner huvudet i den direkt.
I vanliga fall är hon en väldigt lekfull unghäst fylld av sprallig energi, men när hon står i hagen har hon utstrålning som en 30 åring som tappat livsgnistan…Ska till henne imorgon igen och leka lite och även en stund på fredag förmiddag..ska även kolla runt lite om det kanske finns någon islandsridskola som kanske har inackordering…
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Har läst i forum och lite varstans om Islandshästar som går med andra raser, att oftast är det inga problem, men det är inte lika lyckliga som förr. Bara för att det inte är nåt problem så betyder det ju inte att hästen mår superbra! Däremot finns det säkert Islänningar som trivs bra med andra hästar oxå. Mitt sto har bara gått med andra Islandshästar så jag kan tyvärr inte hjälpa dig med tips och råd. Men jag tror man vet innerst inne vad som är bäst för sina hästar/djur :)
Vad tråkigt, man lider så när man ser att ens häst inte mår bra. Jag tror också att din magkänsla att pållan inte trivs är rätt och tror inte det blir bättre för att tiden går, men att det kan ändra sig om flocken ändras.
#7 Ja det skulle ju som sagt komma dit lite fullblod…kan ju hända att hon klickar med någon av dom men fortsätter det så får jag nog överväga att byta stall. Misstänker att hon kan bli grinig och inte kommer vilja samarbeta för att hon hinner gå och bli bitter annars och det gynnar varken henne, mig eller träningen, särskilt inte eftersom jag planerar att skicka henne till beridare till våren :/ Så då behöver jag ha alla andra "uppfostringsbitar" på plats och framförallt en glad häst!
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Fullblod brukar ha en tendens att vara lite "på tårna" så om något kan jag tänka mig att pållan blir (mer) stressad - en orolig häst "smittar" de andra, det är ju så bytes/flockdjur funkar: man måste inte själv märka faran för att reagera på den!
Nej en häst stannar inte och frågar eller väntar x) Verkar något farligt är det bäst att sticka, no questions asked. Men sen finns det alltid undantag bland alla raser. Någon av dom kanske är en riktig lekfull tuffing och då kan det nog funka bättre :) Curlyn som är där har satt sig själv på piedestal, en ouppfostrad tvååring som ger alla stryk om man inte lyder henne x) Men det skulle komma någon äldre också på typ 18 år och det kan ju också göra skillnad. En häst kan verkligen vara skillnaden mellan kaos och balans i en flock.
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
#4 nej det gör det nog inte, bara en liten teori från mig :)
Vår islandshäst var mycket mer nöjd när han fick gå med sina två kompisar, en vamblodsvallack och ett arabkorsningssto än när han fick gå i en flock med endast islandsvallackar. Så det kan nog vara individuellt och baserat mer på individ än ras.
Ja, det är nog individuellt…jag var i stallet för ett par dagar sedan nu och det verkar som att Gláma tytt sig till det nykomna äldre stoet och hon verkade ändå lite gladare. Det nya stoet försökte dock skilja henne ifrån mig när jag skulle hämta henne i hagen och det är så irriterande när det är andras hästar och man inte känner dom. Turligt nog så sprang Gláma i en halvmåne så hon vände tillbaka emot mig och kom gladerligen fram och fick grimman på :) Får se hur det blir när fullbloden kommer..
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
min issis har går i blandad flock sedan han var 1 år han hade ifs en issis som kompis i flocken som bestod av alla möjliga raser. Idag står han i ett stall ensam med massor av halvblod och han är världens gladaste. Han gnäggar efter sina hagkompisar och dem äter ur samma högar med mat. Dem rör sig även i flock i hagen. När jag rider förbi ett stall med issisar så bryr han sig inte .han kollar mer på araberna i grannhagen än på issisarna ^^ så jag tror att allt handlar om vad dem är vana vid.
Sålänge det är en bra flock med en tydlig rangordning och någon som dr kan bli kompis med så tror jag inte det spelar så stor roll. Mitt sto går med welsh ston som är i samma ålder och hon är hur tillfreds som helst med det.
Just nu går min isis på en islandshäst gård han går i en hage med två andra valacker för där har dom har dom gjort så att ston går i en hage och valacker i en hage och unghästar/fölston/föl i en hage jag tror att det också spelar roll. Din var ett sto va? Jag tror hon trivs bättre med ston men det är bara min teori