06. Medlemmar berättar

Medlem berättar: Killen

2010-01-10 20:15 #0 av: Killen

Det här är min historia om hur det gick till att köpa min första häst.

Då var det äntligen dags att köpa min första häst. Det var med lite blandade känslor då vi nyligen hade tagit bort min älskade medryttarhäst.

Jag hade visserligen redan bestämt mig att köpa en egen häst några månader innan eftersom jag visste inners inne att han aldrig skulle bli bra, men jag hoppades att han skulle bli det.

En månad efter hans bortgång började jag sakna hästar och att rida så jag började att kolla runt på hästannonser. Jag hade vissa kriterier som jag gick efter:

  • Inriden men max 8 år
  • Svenskfödd och exemfri
  • Ha kapacitet för minst b klass med bra placeringar
  • Gärna en udda och "häftig" färg som någon silvervariant. Hällst inte en helfärgad häst utan täcken och absolut inte en fux.

Sen att det stod ganska nära mig , hade tyvärr ingen möjlighet att åka land och rike runt så utbudet av hästar som passade in var magert.

Hittade två stycken som passade in ganska bra, och ja, de var snälla och jättefina, men alldeles för tråkiga för min smak.

Sen såg jag en annons om ett femårigt fyrgångs sto, flugskimmel som stod i närheten. Åkte och provred henne, hon var helt ok, men ändå var det något som sakandes. Medan jag skrittar av står ägaren och en vän som jag hade med mig och pratar. Ägaren säger då att hon även har en åttaårig femgångs valack till salu som är aningen känslig och spänd, men om hon trodde att jag ville provrida den så skulle jag får det. "Ja hämta hit hästen " svarade min vän som vet vad för slags hästar jag tycker om.

Jag hoppar av stoet och får då reda på att jag ska få provrida en häst till. Undertiden jag sadlar av blir valacken hämtad från hagen. Jag står så pass att jag inte ser hagen, men min vän står en bit ifrån. Hon säger "Nu kommer han, så fin han är, han är fux". Åhnej tänker jag och säger "Har han något täcken, har han något täcken?" Ja svarar hon, "en liten stjärna". Tack och lov för det svarar jag. Hon bara skrattar.

Sen kom han, den finaste hästen jag någonsin har sätt, att han var fux spelade längre ingen roll, jag blev trollbunden på hur vacker han var och hans fina ögon. Sen att han var väldigt överviktig, det såg inte jag.

Ess

Känslig, jag det märktes direkt, bara jag gick fram till honom hoppar han till. Jag sitter upp och skrittar några varv och bara njuter, helt underbart känns det, det var en wow känsla redan i skritten och jag satt och log. Jag prövar att tölta. Det blir tölt, trav och på kortsidan som är en liten uppförsbacke då volten lutar, drar han i galopp och sen lägger sig i pass. Får stopp efter halva långsidan och min vän utbrister "ja, på det här varvet han du pröva alla gångarter!".  Han hade mycket mjuka gångarter och fortsatte provridningen i lite mer kontrollerad form.

Efter provridningen hade jag redan bestämt mig, det här var hästen jag ville ha. Frågade ägaren vad hon ville ha för honom, han kostade mer än vad jag kunde betala men ägaren sa att till rätt person kan hon gå ner i pris då han är så speciell och är inte "vem som helst häst".

Väl hemma kunde jag inget annat göra än att tänka på honom så jag tog och ringde ägaren och sa att jag var intresserad, men sa min max summa som jag kunde betala. Jag undrade om hon tyckte att det var någon ide  att jag kom och provred igen. Ja det tyckte hon. Så på fem dagar var jag hos honom tre gånger eftersom jag ville pröva att rida ut på honom,  och fast han var överviktig i noll kondis så var det ända han ville var att springa, hällst i pass, vilket var en häftig upplevelse då jag aldrig tidigare hade ridit i det. Sen ville jag också vissa upp honom för min sambo som tyckte "ja han har ju fyra ben, huvud och en bakdel".

Så måndagen den 27 juli tog vi ihand på köpet som gällde om han gick igenom röntgen och veterinärbesiktningen. Redan dagen efter så spattröntgas han, ua. Några dagar sedan vetrinärbesiktigas han, ua.

Ess snö

Då behövde jag hitta en stallplats. Hade redan innan spanat runt. Tyvärr så var mitt alternativ 1 helt fullt. Kontaktade alternativ 2, nej de hade också fullt då en som redan stod där skulle ha en till häst. Ringde runt på alla annonser i närheten som verkade bra, men vissa kunde inte fixa så jag fick en egen hage ( då han är lite svårfångad innan han lär känna personen i frågan så ville jag ha en egen hage tills vi lärt känna varandra) eller så kunde man inte åka kommunalt till stallet.

Jag borde vara glad över att han har gåt igenom veterinärbesiktningen, men jag hittat ingen stallplats och känner mig bara nere, jag vill ju hämta "min" häst så fort som möjligt, även om ägaren sa att det var ok att han stod kvar där tills jag hittade en stallplats.

Efter några dagar ringde alternativ 2 och sa att de som skulle ha en till häst hade ångrat sig och de hade en plats i delad utebox. Dessvärre var hon på semester just nu, men jag fick tele nr till en som hade hand om stallet just nu. Ringde henne, men fick inget svar. Ringde flera gånger, tillslut var mobilen avstängd. Fick reda på av hon som var på semester att den tjejen som har hand om stallet hade tappat sin mobil när hon hade varit ute och ridit men hon skulle vara där på söndag efter kl 12.

Åker ditt på söndag kl 12. Träffar henne, hon visar mig runt och vi pratar lite. på hemvägen ringer jag hon som igentligen har hand om stallet men är på semester och säger att jag är intresserad. Hon svarar att hon bara vill prata med den som jag träffade för att se vad de tyckte om mig, om jag skulle passa in.

På måndagen ringer hon och säger att de hade tyckt om mig och trodde att jag skulle passa in. Va kul tyckte jag och frågade om jag kunde komma redan i morgon? Oj så snabbt, men det gick bra.

Ringer den nuvarande ägaren till hästen och säger att jag har hittat en stallplats så jag kan komma och köpa honom imorgon. Det gick bra svarar hon och erbjuder sig att köra honom eftersom hon ville se hans nya stall. Passar bra för då slipper jag både hyra bil med dragkrok och transport.

Sov knappt något den natten, var spänd av förväntan. Åkte ut till säljaren, hjälpte henne att fodra hennes hästar, så att vi snabbare skulle komma igång. Vi skrev alla papper och sen gick vi och hämtade MIN häst. Jag gjorde iordning honom, vi lasdade och åkte.

Framme i stallet var det ganska mycket folk, fast det var en vardag mitt på dagen. Vi lastade ut medans alla stog och beaktade min häst, vissa hade träffat homom tidigare, när han var ung och hingst.

Jag  tar över grimmskaftet från säljaren och nu var han värkligen min. Släpper ut honom i en stor hage med massvis av gräs. Han får gå ensam så jag ska kunna lära känna honom.

Ess

Jag går upp och tar ut mina saker ur bilen, säljaren åker. Fram kommer en trevlig tjej " Hej,  jag ska visa dig runt" och hon visar mig runt och ger mig mitt skåp och visar vilken sadel och tränshängare som är min. Det kommer att visa sig att just denna tjej är en av de som jag umås mest med i stallet även fast det är en åldersskillnad på 15 år i mellan oss.

Dagen efter när jag är på jobbet ringer stallägaren och frågar om hon som jag ska dela box med kan släppa in sin häst i min hästs hage för de var i stallet just då. Ok sa jag, även om jag kanske tyckte att det var i tidigaste lagret. Hörde inget underdagen, försökte ringa till hon som har hand om stallet just nu, inge svar. När jag kommer till stallet går min häst själv i hagen.

Allt går bra, efter någon dag börjar jag rida honom lite och det går bra.

Ess

En vecka senare så träffar jag tjejen som äger hästen som min häst ska dela box med, hon påstår då att hennes häst blev halt och fick feber efter deras möte och hon totalt vägrar att de ska dela box.

Får reda på efter några dagar att hennes häst hade ett sticksår som min häst omöjligt hade kunnat orsaka och två dagar efter deras möte hade den blivit sparkad på såret av en annan häst, alltså var det inte min hästs fel att den blev halt och fick feber. Visst, de hade bråkat ganska rejält, men dåligt att hon hittade på att det var min hästs fel att hennes blev skadad.

Har stått i stallet i två veckor, ser att de är några som ska rida ut, jag frågar en av dem om jag får följa med "Givetvis" svarar hon. Vi står en bit ifrån de andra som ska med ut, jag sitter upp och vi går bort till dem. "Vi får sällskap idag" säger hon och pekar på oss. En av dem säger direkt" NEJ, jag vill inte att HAN ska med, nej jag vill värkligen inte det" och pekar på min häst. "okay" svarar jag, blev lite paff, vänder om och rider ut själv med tårar i ögonen.  Jaha, vad är det för fel på oss då?  Möter tejen som  hade sagt att jag fick rida ut med dem i skogen, hon berättar då att den andra tjejen hade hört av någon som hade hört av någon att min häst brukade på sitt förra ställe sticka ock kasta av folk och hon hade tänkt rida barbacka och därför inte ville ha med min häst. Ja nu är han inte på sitt förra ställe och nu är det jag som rider, han har aldrig stuckit eller kastat av mig. Hon kom dock efteråt och bad om ursäkt.

När vi hade stått i stallet en månad var det dags för utsläpp i flocken. Alla som hade sina hästar där var orolig då "vildhästen" eller "mördarhästen" som han hade fått som smeknamn bakom min rygg skulle ut med deras små änglar. Nästan alla hästägare var med. Några hästa blev nyfikna när det såg min häst, en ifrån stall schasade bort dem så vi kunde gå in i hagen. Det som då hände när jag släppte honom var, han gick fram till flocken nosade lite och sen började beta. Efter en stund kom en häst som hade stått en bit ifrån, den började sparka lite gran, men det gik över på någon minut och de betade vidare.

Ess

Det fanns en oro då jag inte hade någon plats i stallet. Fram till november var det ok att jag var kvar, för då kunde jag låna stallägarens box, men efter november, när det börjar stalla in så skulle det ju inte gå. Men det fanns en häst som enbart gick i hagen, ägaren kanske var ute två gånger i veckan och då bara ledde hästen. Då stallägaren vill ha aktiva männsikor, så sa hon upp henne och då skulle det finnas en box ledig. Men sen sa stallägaren att det vore bra om det skulle fungera med min häst i den delade uteboxen då hon hade en annan som hade ett sto som gärna ville flytta hit. Tillslut fick jag en annan box, för det var en häst som var på töltsättning och den hästen skulle nog kunna dela box. Så i början av oktober så hade vi säkert en plats tack och lov.

Nu har det hunnit gå 5 månad sedan jag köpte honom och vi har hunnit med en del småsaker som gå omkull när vi skulle hoppa, tack och lov blev ingen av oss allvarligt sakadad.  En annan gång när min sambo skulle vara med honom under en skoning hade han blivit så rädd att han hade slitit sig och dragit i full galopp ut på bilvägen mot motorvägen. Tack och lov vid detta tillfälle stog lösdrifthästarna i hagen precic vid vägen innan motorvägen så han hade stannat brevid dem. Även massvis med bilförare på motorvägen hade stannat och försökt att hjälpa till.

Annars är det vissa dagar går det bra, andra dagar går det mindre bra och vi stegarar bara och andra dagar går det underbart.

Ess

Om jag ångrar mitt köp?

Nej, värkligen inte!

 

Ess

Anmäl
2010-01-10 21:58 #1 av: Maja

Åh, vilken fin berättelse! Tack för den! Glad

Det känns extra kul när jag känner hästen också och verkligen kan se allt framför mig (speciellt inne på ridbanan)! ;) Men att han skulle vara en mördarhäst har jag ytterst svårt att tro, han var ju alltid så glad och pigg när man hälsade på honom.. :)

Jag önskar er lycka till i framtiden och hoppas på att få se er ute på tävlingsbanorna så småningom i framtiden! =)

Anmäl
2010-01-10 22:09 #2 av: Maja

Passar på att ladda upp en gammal bild på honom, från när han var fyra år tror jag det var. :)

Anmäl
2010-01-11 13:31 #3 av: Katter3

Sånt här tycker jag är roligt och intressant att läsa! Och din häst är jättefin, verkligen!

Anmäl
2010-01-11 21:19 #4 av: Toltaren

Härlig historia! :D

Anmäl
2010-01-12 21:56 #5 av: Tarja

Otroligt roligt att läsa, såna här artiklar älskar jag! Kyss

Anmäl
2010-01-13 12:38 #6 av: Killen

Kul att ni tycker det :)

 

#3 tack!

Anmäl